Krutis uppgång och Ingvars avfall

När eleverna Ingvar och Krutis försökte frigöra sig från maestros inflytande blev det problem. För det första visste inte Ingvar vilken dekor han skulle ha i produktionen när Egon gav sig iväg. Det berodde på att läraren inte tyckte om blommor och blad. När han sedan fick  höra andras synpunkter på mästarens keramik då blev det många frågetecken. Då blev det svårt, för att inte säga omöjligt om man som Ingvar inte har nån bestämd uppfattning om estetiken.Skålen eller krukan visar Ingvars "enorma" behov av att gå sin egen väg. Dekoren hittade han inom det Sydamerikanska kulturområdet. Foto och keramik: Ingvar, ABF Gubbängen Stockholm 1975

Detta gällde inte Krutis. På logen arbetade han i bara sex månader. Enligt honom berodde det på att han hade synpunkter på hur företaget skulle skötas. Tio år senare hade Krutis egen verkstad i Gamla Stan och 2008 flyttade han till Gävle, men från början var han företagsekonom och gick på den företagsekonomiska linjen vid Leksands folkhögskola. På fritiden drev han ”Klubb Rap", som låg vid brofästet nära Noret. Det var han som gav Egon mästartitel.

I motsatts till Ingvar hade Krutis samma känsla för det estetiska som Egon. Det berodde på att han var med vid starten och då gällde det att hitta något säljbart. I början sneglade han och även Egon på Gustavsberg som Krutis haft kontakt med en kort period innan han kom till Björbo, men de höll inte måttet. Tillslut hittade Egon sitt signum i den fornnordiska kulturtraditionen och Krutis hängde på.Fatet är ett bra exempel på att Krutis hade haft kontakt med en av Fribergs drejare vid Gustavsberg STUDIO. Ljuslyckta med sopp ligger honom däremot i fatet - ett bevis på en folklig humor med erotiska anspelningar som esteten inte tycker om. Foto: LT Gamla Stan 2009

Ingvar som däremot ville frigöra sig från mästarens påverkan insåg att det enda sättet att kom ifrån hans influens var att skulptera. Tyvärr minns få hans första keramikutställning och den skulptur som föreställde konstnärens eget avfall. Trots att den var förgylld hade den inga konstnärliga kvalitéer att tala om, men många besökare såg däremot i skapelsen en drakdödare.

Om Ingvar kan man inte i dag säga det Alex sa om honom 1968 dvs. "Han är som en ledsen hund, klappar man honom kan han bitas!". Det positiva är att han numera låter den goda kärnan växa. Med andra ord har han hitta sig själv och vet vad han vill göra med sitt liv.

För rättvisans skull kan jag nämna att Krutis tillhör de som ekonomiskt lyckas bäst inom det keramiska yrkesområdet. Han kan till och med skryta med att han vinstmaximerat. En bidragande orsak var den omtalade nässköljaren, men eftersom han ville ha lönsamhet då var han tvungen ge avkall på det konstnärliga.

En bidragande orsak till Krutis vinstmaximering var den omtalade nässköljaren, men för att gå med vinst var han tvungen att ge avkall på det konstnärliga. Att pipen hade formen av en manslem var inte av "ondo" utan det var av nödvändighet. Trycket i den långa pipen gör att näsgågen rensas ordentligt. Foto: LT Stockholm 2009.


Han skapade därför en produkt som inte hade något med det vi i dagligt tal kallar keramik - pipen hade formen av en manslem. Läget i Gamla Stan betydde också en del, men helt avgörande, om man vill tjäna mycket pengar är att ha näsa för en bra affär.

Om Krutis produktionen i övrigt kan man säga att många föremål har pornografisk anspelning. Detta är något som esteten upplever som vulgärt och enbart som pub-likferie. Mot detta kan man invända och säga att folklig humor har aldrig varit särskilt populär i sådana kretsar. Med andra ord är Krutis en god representant för alla de som vill producera erotiska skapelser utan att skämmas.